mitt förra inlägg handlade om den första mellanformatskameran jag köpte för att doppa tårna. den var inte särskilt bra, även om den levererade mysiga bilder (mycket på grund av sin ålder och skadade optik). efter det köpte jag en lite dyrare mellanformatskamera på ebay. denna gång den suzuki press van 120, en japansk rangefinder från tidigt 50-tal.

för exempelbilder finns både 6x6 och 6x4,5 att tillgå nedan. klicka här för sammanfattning.

grundläggande hantering

objektivet sitter fast på en stålplatta som i sin tur är kopplad till kamerans kropp med bälgar. när knappen till övre höger om objektivet klickas i fälls bälgarna och objektivet ut. på bilden nedan syns kameran ihopfälld, på blogginläggets titelbild syns kameran utfälld.

precis som i mitt förra kamera-relaterade inlägg där jag jämförde minolta:s af-c med olympus xa2 tänkte jag i det här inlägget gå igenom en annan kamera som hamnat lite i skymundan. likt kamerorna i förra inlägget är detta en rätt kompetent kamera som trots sin ålder har mycket att ge.

ett alternativ till rolleiflex?

absolut inte. jag har inte själv hanterat en rolleiflex, men har förstått på många andra att det är en väldigt raffinerad kamera som är enkel och intuitiv att använda. zeiss ikon ikoflex är inte det. den är otymplig, erbjuder inget skydd mot dubbelexponeringar (senare modeller av kameran har dock sådan funktion) och bildernas kvalitet är lite roulette-artad.

processen — att framkalla // mörkrummet

film består av silver i olika lager som reagerar när de exponeras för ljus. för att sedan få fram detta i form av negativ måste man först låta filmen genomgå en kemisk process där framkallaren tar fram bilden, stoppbadet avslutar framkallningsprocessen och fix-lösningen fixerar bilden på negativet. så vad behöver man göra?

1. rulla upp filmen i framkallningsdosan i ett kolsvart rum.
2. blanda dina kemikalier och se till att de håller 20 grader.
3. öppna den ljustäta delen av dosan och häll i den utblandade framkallaren
4. låt stå i 8 minuter, 15 om du har pushat filmen ett stopp.
5. agitera (vänd up och ner) på dosan konstant de första 30 sekundrarna och fortsätt sedan vända den upp och ner ungefär en gång i minuten.
6. häll ut framkallaren i vasken.
7. fyll på dosan med stoppbadet och agitera i någon minut.
8. skölj filmen rikligt med vatten några gånger genom att fylla och hälla ut ur dosan.
9. häll i fixeringslösningen. agitera de första 30 sekundrarna. fortsätt agitera med ungefär en gång i minuten.vid 20 grader skall fomafix användas i tre minuter.
10. häll tillbaka fixeringslösningen i behållaren du blandade ut den i. häll inte ut den i vasken eftersom den innehåller mycket silver som är dåligt för vattenlevande organismer.
11. häll ut fixeringslösningen och skölj återigen rikligt med vatten några gånger.
12. fyll dosan med vatten och någon droppe eller två av sköljmedlet. skölj sedan några omgångar med vatten.
13. nu är filmen framkallad!

rulla upp filmen i dosan.

framkalla svartvit film hemma

för den som inte redan är initierad kan det vara rena rama djungeln att försöka hitta rätt bland alla namn på olika framkallare, fix-lösningar, stoppbad, framkallningssätt och ja, allt möjligt helt enkelt.

tanken med det här inlägget är att bana väg för den som inte har så bra koll på framkallning, att sätta ihop ett litet kit med vad som behöver införskaffas så billigt och smidigt som möjligt för att komma igång.

när man pratar med folk om analog teknik brukar den främsta invändningen vara att det är så bökigt och otympligt. det stämmer så klart i de flesta fall.

vänder man sig mer specifikt till kameror tänker nog många på stora och otympliga mellan- eller storformatskameror om man börjar snacka om analogt foto.

de allra flesta vardagliga bilder jag tar gör jag dock med små point n’ shoots. min absolut mest använda kamera är min voigtländer bessa r2 eftersom den är helt fantastisk att fota med. men vidare till mina point n’ shoots of choice. på senare tid har jag börjat använda min minolta af-c alltmer, men under flera år hade jag bara min olympus xa2.